Resultatet av ett screentryck eller en DTF-transfer kan kännas likartat på ett plagg, men även om resultaten påminner om varandra, är det två helt olika tekniker som tar dig dit.

Screentryckets historia sträcker sig 2000 år tillbaka i tiden och fungerar fortfarande idag i princip på samma sätt som det gjorde då.
DTF är en modern teknik som har revolutionerats med digitala skrivare, som kan hantera färg och material för att trycka på textil. 

Medan screentryck fortfarande kan vara ett prisvärt och hållbart alternativ vid stora volymer, så vinner DTF-marknaden mark när det gäller mindre volymer och individuellt anpassade motiv och det beror helt enkelt på hur man går tillväga för att skapa de olika typerna av tryck. 

DTF är en digital tryckteknik, där du med en skrivare printar färg direkt på en film, som efteråt beströs med limpulver så att du får en färdig transfer att pressa på ett plagg. Att göra enstaka tryck tar samma resurser i anspråk, som att göra en större mängd. Därför är det en snabbare och enklare metod för att göra mindre, såväl som större serier och personligt anpassade tryck, vilket gör det till en populär metod för att trycka plagg on-demand.
I och med att man använder sig av en skrivare med CMYK-färger är det möjligt att trycka nästan alla typer av grafik utan begränsningar i färgvalen. Dock inte med färger med olika typer av effekter, som till exempel glitter eller olika skimrande effekter, vilket är något som är möjligt med screentryck.

För att screentryck ska vara lönsamt behöver man kunna trycka exakt samma motiv många gånger, då man först skapar stenciler, eller screens, för det tryck man ska göra, vilket ger en relativt hög startkostnad. Så ju större mängd plagg som kan använda samma stencil, desto bättre.
Varje kulör får en egen stencil, och man trycker en färg i taget direkt på plagget. Varje extra kulör innebär oftast en extra kostnad, då det är ännu en stencil som behöver skapas och ännu en färg som ska tryckas. Ju fler färger, ju längre tid tar det att färdigställa ett plagg. 
Metoden har automatiserats till viss del i moderna produktionsmiljöer med så kallade karuseller, som kan hantera ett flertal screens som programmeras att tryckas i tur och ordning med olika färger. Ofta är man dock begränsad i hur många olika färger som är möjligt att trycka.

För professionella screentryck använder man fortfarande idag mycket av det man kallar för plastisol-färger, som är lösningsmedelsbaserade färger med PVC-resin och mjukgörande ämnen. Dessa är favoriserade för sina färgrika kulörer och täckande egenskaper på mörka plagg. Detta gör dem dock inte speciellt miljövänliga, och man har på senare tid mer och mer börjat gå över till vattenbaserade varianter som har utvecklats mycket.

Tittar man i stället på bläck för DTF och DTG, kan de ofta ha olika miljöcertifieringar, som till exempel Greenguard, OEKO-Tex Eco-passport eller GOTS-certifiering. Man jobbar med vitt som femte färg utöver de vanliga CMYK-färgerna, och lägger ett helt lager vitt i botten av motivet för att trycken ska bli helt täckande på mörka underlag.