Vilken appliceringsfolie ska jag använda?

Appliceringsfolien (eller transfertejp, appliceringstejp m.fl. - samma funktion, bara olika namn) använder du när du arbetar med självhäftande vinyl och dekaler. Du använder den för att flytta motivet du har skurit ut till väggen, bilen, skyltfönstret eller var du nu vill att den ska monteras.

Att använda en appliceringsfolie gör att du inte behöver flytta en text bokstav för bokstav eller en detaljerad design bit för bit, mäta och se till att det hamnar rakt, utan du flyttar enkelt alla utskurna delar och detaljer i ett stycke samtidigt!

Ju större ytor appliceringsfolien har att häfta mot, desto lägre vidhäftning kan du använda. De större ytorna gör att folien ändå får ett bra grepp och orkar lyfta folien från sin bärare. Stora ytor brukar även innebära att appliceringsfolien blir tung att dra av i sista steget om man har en för hög vidhäftning.
Vinyler som är gjorda för att sitta på väggar, och kunna tas bort enkelt utan att skada dem, har ofta ett lätthäftande lim, vilket gör att du behöver en lätt vidhäftning även på appliceringsfolien - även om du har små detaljer i designen, för risken är annars stor att de inte sitter kvar på väggen när du drar appliceringsfolien. 

Här faller de flesta skyltvinyler och dekaler in och dekalstorlek och vinylsort är det som avgör vilken appliceringsfolie som passar bäst. En vinyl med permanent lim (som sitter lite hårdare) och en design med större ytor kan fungera med en mediumhäftande appliceringsfolie medan en vinyl med lättare semipermanent lim och mycket små detaljer i designen kan kräva en mer hårdhäftande appliceringsfolie för att lyfta alla delar.

Små detaljer kan vara knepigt att få att fästa tillräckligt mot appliceringsfolien för att lyfta dem från bäraren, så det kan kräva en hårdhäftande appliceringsfolie. Dock så bör man även ta med substratet, alltså ytan där dekalen ska sitta, i beräkningen, för fäster inte vinylen tillräckligt hårt mot ytan, så sitter delarna hellre kvar mot den hårdhäftande appliceringsfolien och följer med bort när den dras.
Vissa vinyler har en yta med struktur, som till exempel glitter eller kolfiber, som känns när man drar fingrarna över den. Dessa vinyler kräver nästan alltid en appliceringsfolie som är hård- eller rentav extra hårdhäftande, då den bara får grepp i det som sticker upp mest. 

Pappersbaserad appliceringsfolie är ett populärt val för många skyltmakare och hobbyanvändare tack vare sin smidighet och följsamhet. Den är lätt att riva av, andas bättre än plast, och ger en mjukare appliceringskänsla, särskilt på plana ytor som väggar och skyltmaterial. Eftersom den inte är helt genomskinlig kräver den dock noggrann förpositionering, och det kan vara svårare att arbeta med detaljerade motiv eller motiv med flera färger som ska monteras i lager. Vidhäftningen upplevs ofta som mildare än plast, vilket gör den perfekt för känsliga ytor där ett för starkt grepp kan skada vinylen.

Eftersom pappret släpper igenom lite luft kan det underlätta appliceringen genom att minska risken för bubblor, särskilt i kombination med vinyl som har luftkanaler. Den passar också bra för våtapplicering.

En pappersfolie av hög kvalitet kännetecknas av att den är lätt att riva av, utan att den delar sig. Limmet ska rivas ihop med pappret utan att lämna långa trådar (något som tyder på ojämn applicering av limmet på folien).

Plastfolie är transparent, vilket gör den idealisk för exakt positionering – särskilt vid flerfärgade motiv eller lager-på-lager-design. Den har ofta ett jämnare och tätare grepp mot vinylens yta, vilket gör den särskilt effektiv vid applicering av små detaljer, trots att vidhäftningen kanske inte är speciellt hög.

Plastfilmen håller sig också oftare slät utan att skrynkla sig eller lossna i kanterna i och med att den oftast är lite stelare och mindre följsam än pappersvarianter. Den tenderar dock att bli statisk och dra åt sig smuts. Vinylbäraren “reser sig” gärna för att möta appliceringsfolien om den är statisk vilket kan leda till att det lätt blir snett och att det uppstår luftbubblor, som i värsta fall leder till att dekalen blir skrynklig eller deformerad vid montering. För att undvika att appliceringsfolien blir statisk kan man prova att rulla av den långsammare. Det finns också plastfilmer där man delvis löser detta med en strukturerad yta som inte skapar lika mycket statisk energi när man rullar av folien.

Plastfolie saknar däremot den andningsförmåga som pappersfolie har, vilket kan göra det svårare att undvika bubblor om vinylen inte har inbyggda luftkanaler. Dessutom är plast generellt inte lämplig för våtapplicering, eftersom fukten kan försvaga vidhäftningen och orsaka att folien släpper innan motivet är korrekt placerat. 

✅ Passar särskilt bra:
• Större dekaler
• Släta, hårda ytor som skyltfönster, bilar eller skyltmaterial
• Pappersbaserad appliceringsfolie

⚠️ Tänk på:
• Använd aldrig plastfolie utan luftkanaler vid våtapplicering – den släpper lätt när den blir fuktig.
• Pressa ut så mycket vätska som möjligt innan du tar bort appliceringsfolien.
• Använd gärna en skrapa med filt för att pressa ut vätskan utan att repa ytan.